Det dröjde inte förrän jag drog igång mitt första band, jag hade hört talas om en kille i tvåan vid namn Pierre och det sas att han var en jäkel på att lira! så jag stövlade hem till honom, han bodde typ en kilometer från mej, på Rosengatan 7 på Lergärdet. Pierre, som heter Swärd i efternamn ( och idag är Hammondorganist i världsklass ), öppnade dörren med en hemgjord elgitarr på magen. Det var ingen "riktig" elgitarr, utan en attrapp som hans morfar hade byggt. "Pirre" och jag har sedan dess spelat tillsammans i olika band och situationer.... återkommer till det.
Bild från våren -65 v.t.h. Pierre med Tom Jones dojjor och kavaj med klaffar, Pierres lillebrolla Micke med Beatlesjacka och min klasskompis Kaj Luotsinens Beatlesskor och jag med omsydd kavaj med klaffar, våra morsor var schyssta och sydde och Cliff Richardskor....
Tillsammans med några andra unga musikkompisar gjorde vi i slutet av 1963 vår första spelning. Pierres mamma Britt, var typ 25 år och en jätterar gymnast, engagerad i ungdomsgympa. Hon och vår sångerska Kicki Bergstens mamma, fixade så att vi fick spela på DGOIFs ( Domnarvets Gymnastik och Irottsförening ) julfest.
Bästisen Jan Clarström, vår "good looking guy", hade beatlesfrisyr ( dvs lång lugg ) och skakade den precis som The Beatles - och småflickorna skrek i högan sky. i pausen fick hela gänget jag och vi sprang för glatta livet.... scenen var efter vår spelning nästan helt täckt av de blomor som funnits i de vackert arrangerade blomlådorna framför scenen - gymnastiktjejjerna hade rivit av dem och slängt dom på oss under spelningen.. efteråt fick vi skriva auografer på armar och ben - vilken tur att vår trummis hade med sej en bläckpenna! Den kallades sedermera för "autografpennan" och Håkan Andersson ( Materialförvaltare för Brage, när det begav sej ) hade sedan alltid med sig den, när vi hade spelning..
Storasyster Lotta och Kickis mamma körde oss, vi hade inte så mycket prylar - Pierre och jag hade varsin gammaldags FETradio med grammofoningång till våra gitarrer, vi gav 3 kr styck för dom på på Emmaus i Övre Forssa. Både vi och grejorna fick lätt plats i Lottas Austin A40 och kickis morsas Peugeot 204..
En outsäglig lyckokänsla infann sej efter spelningen, när vi efter att ha lassat in prylarna stod på min förstutrappa i den smällkalla och stjärnklara vinternatten. Pierre vände sej mot mej med ett leende och sa med känslosam röst: "Dom sa att vi var bättre än The Beatles"....... framtiden var VÅR!
Folkets Park var stället där man kunde digga in riktigt finfina band, mitt första minne därifrån var å en barnens dag, kan ha varit -61 och på scen i Parkhallen stod Rock Ragge, jag minns att jag tyckte han var rätt kass på gitarr, men bakom honom.... WOW!! Där stod Sigge Ernst och lirade, som en KUNG och 8-åringen JUBLADE!!
White Bear alias Björn Nilsson The Spotnicks i Rymddräkterna
Vi hade f.ö. vår EGEN ROCKKUNG!! Han kallades "WHITE BEAR" och bodde på "Grini" inte långt från oss. Jag RÖS när han en dag släntrade förbi vårt hus, med klassisk James Dean look - supertajta Lee jeans, Boots med hög klack och örnmotiv, skinnpaj och blonderad kalufs.... detta var typ 1960. Han hade gått i teatergrupp för Morsan i Föreningslokalen och hon kallade honom - helt respeklöst för lille Björn...
Jag såg White Bear en gång också det på det tidiga 60-talet, det var rätt lamt..MEN han spelade på en Fender med GULDfinish.. rätt FRÄNT!
The Spotnicks var jag på -63 med brorssan, dom var så jäkla bra. blev dock besviken på att dom inte ville köra "Orange Blossom Special" Bosse Winberg, deras sologitarrist, berättade senare att just den låten var en trickinspelning, sologitarren spelades in med kompet i halv hastighet... basisten Björn Thelin "snodde" sångaren och kompgitarristen Bob Landers levinplanka för en låt och rev av en skön jazzblues, DET var grejjer det! Pierres pappa Enar tog med Pierre och lllebror Micke på Spotnicks, när dom skulle åka hem vände an sej om till aksättet där bröderna satt med frågan: "Grabbä! Går Motorn?" han var helt lomhörd efter konserten..
Ken Levy & The Phantoms hörde jag i Parkhallen, han var GRYM! Specielt när ha körde Johnny Kidd & The Pirates "Shakin´All Over"...
Jag var nog otroligt PÅ... brukar tänka på det och förundras över att dom stod ut med mej, ett litet gli som kunde dyka upp när och var som helst....STORT TACK för det, Fender Nilsson, Barrékungen, Laggen, Sölve, Staffan Husáhr, Bengt Wikholm, Thunström och den coole Björn Hermansson m.fl.. De spelade i två kanonbra band, som inspirerade oss småkillar STORT. "The G-Men" som kunde ALLT med Shadows och "The Groovers" som körde mycket Spotnicks och hade en sångare.. detta var INNAN den brittiska Popvågen med Beatles och Stones så det var mest instrumentala låtar och en och annan Elvis och Clifflåt - Cliff var ju rätt mesig men jag diggade honom, mycket tack vare filmen "The Young Ones", som gick på Centrumbiografen i Borlänge hösten-62. jag gick 6 gånger, betalade EN och blev kompis med biovakten, som lät mej komma in gratis de andra fem...
grymmast var när Shadows fick köra en egen låt "The Savage", kolla själva! https://youtu.be/FAheCG0lKU0
Jag och brorssans skolkamrat på väg till rep med "The G-Men", dom var GRYMMA!! i min väska - läxböckerna i Anders"Fender"Nilssons en sprillans Fender Stratocater 1963, tretons sunburst...... jag minns än DOFTEN!! när man öppnade det ljusbruna fodralet... den var UNDERBAR!! Jag brukade gå hem till Anders och polera denna skatt....
fotnot:jag fick till slut själv en "Strata" -63´a. Hon kallas "Gamla Bettan" och har varit min "mainsqueeze" nu i 40 år.....
Jag hängde rätt mycket med min äldre bror Jonass skolkompisar, dom var sex år äldre och hade RIKTIGA prylar - Fendergitarrer och Voxförstärkare och så..
"The Groovers" sologitarrist Sölve Olofsson, var en stor inspirationskälla! Han hade alltid en så härlig Feeling och spelade aldrig låtarna exakt som på skivorna. Jag hängde då och då i basisten "Laggens" källare på Hagalund och lyssnade på deras rep. The Groovers hade alltid röda strumpor, slipsar och näsdukar, Vi körde med ljusblå!!
Jag har tyvärr ingen bild på Pierres och mitt band "The Kids", ni får hålla tillgodo med en proffsbild ( tagen av stjärnfotografen Hasse Carlbaum ) på mitt andra band "The Clifftones" taget utanför min och syrrans lekstuga sommaren 1964, jag hade byggt en elbas på träslöjden - faktiskt det första jag gjorde när vi fick slöjd, tack Ivan"Amanda"Nordström för ditt tålamod och stöd... morsan sponsrade med en Framusmik för 50 spänn..
Jag offrade den till gudarna senare efter att ha sett The Who live,,,,,, men mer om det i nästa inlägg
v.t.h. Leif Green, Bengt Tholander, jag och Sören Björk ( som hade både förstärkare och EKOMASKIN!! )
0 kommentar(er)
